Bilden av min verksamhet - bakgrunden

Jag har hela tiden haft klart för mig vad "Bilden av min verksamhet" ska handla om. Det är nämligen bakgrunden till varför jag sökte den här kursen. Jag känner nu när jag ska skriva ett abstract hur mycket tankar om detta som finns i mig. Därför blir det ett ganska långt abstract.

På min skola, liksom de flesta andra gymnasieskolor i Uppsala, har från och med i år alla lärare och elever en egen bärbar dator. 2008 delades den första omgången datorer ut till årskurs ett och i år är det därmed det första läsåret som alla elever på skolan har en egen dator. Fantastiskt! Eller?

Innan man gör en sådan här satsning bör ju några saker vara tydligt formulerade. Skolledningen (framför allt) bör ju ha en vision med satsningen. En inventering av vilka behov som finns bör syftet med satsningen bör formuleras. Möjligheter, problem och utmaningar ska formuleras och behoven av fortbildning (för lärare, elever och övrig personal) undersökas. Det bör också undersökas vilka resurser i form av teknik och program kan behövas. Ramar och regler för datoranvändningen måste formuleras. Dessutom bör det bestämmas när och hur satsningen utvärderas. Därefter ska en plan för genomförandet med steg och tidpunkter skrivas och spridas i organisationen.

Låter det rimligt? Vad gjordes på min skola av detta innan vi fick datorerna? Av de saker jag skrivit ovan var det endast en sak som genomfördes innan och det var att det mesta av tekniken fanns tillgänglig. Laddskåp för elevdatorer och projektorer i alla klassrum. En del av sakerna ovan kanske formulerades, men det blev aldrig tydligt för personalen i så fall. Under resans gång har det arbetats med vissa saker men någon tydligt formulerad plan finns fortfarande inte. Just nu håller skolan på att få en portal som kommer att vara till stor hjälp, men den kommer inte att ta bort det grundläggande problemet.

Vad gör nu det? Listan på problem kan göras lång och här följer bara några exempel. Undervisningen blir lidande då elever använder datorerna till annat än skolarbete på lektionerna. Ett omvänt problem är att elever, främst i årskurs tre, inte ens tar med datorerna till skolan och när de väl ska användas är det kanske bara tio i en klass med 30 elever som har med sig dator. Att inte eleverna tar med datorerna beror mycket på att många lärare inte tillåter eleverna att använda datorerna på sina lektioner. Då lärarna i stort sett inte fått utbildning i eller möjlighet att diskutera datorn som ett pedagogiskt instrument blir det lätt så att man kör på som vanligt. Några få lärare använder datorn aktivt och gör mycket av det vi gör på denna kurs redan, men det bygger i stort sett helt på deras eget engagemang. Det finns få utrymmen för eleverna att plugga på utanför lektionstid och hittar man väl en plats är sannolikheten stor att man störs av andra som spelar spel, lyssnar på musik eller tittar på roliga klipp. Lärarna störs också i sina arbetsrum och får ofta gå och säga till elever.

Vad detta gjort med lärarnas och elevernas arbetssituation är svårt att se, men jag upplever det som att det bara blivit sämre. Även gällande elevernas resultat är jag osäker, men jag tror att många elever skulle lyckats bättre utan datorn. Ekonomiskt är det, enligt mig, en katastrof, en satsning som slagit fel och slösat med skattepengar och resurser som behövdes till annat i skolan.

Mina elever har frågat mig varför de egentligen fick datorerna. ”Det var för att locka hit elever, va?” är en vanlig fråga. "Så kan det nog vara" brukar jag säga. Eller som en kille uttryckte syftet med att de fick datorer (för övrigt Tablet PC som kostade ca 19 000 för en privatperson att köpa 2008): ”Vi fick en väldigt fin och dyr present kan man säga”. Det var bara att hålla med.

Vad det gjort med mig är tydligt. Jag känner mig frustrerad, förbannad, uppgiven, otillräcklig. Jag räknas till de som ligger i framkant, men det säger mer om mina kollegers kunskaper än om mina. Det gör mig ännu mer frustrerad. Mina elever får alltid använda sin dator på mina lektioner, men det blir nog mest till att anteckna på. Listan med negativa känslor kan göras lång. Jag har letat andra jobb utan framgång. Föräldraledighet under ett helt läsår blev nog min räddning då jag fick den paus jag behövde. En kompis tipsade om kursen hon gick och jag tänkte att jag skulle göra något åt min frustration så jag sökte kursen.

Detta var egentligen bara bakgrunden. Jag beskriver i nästa inlägg om hur jag tänkt lägga upp redovisningen, innehållet i den och vad syftet blir osv.